I fredags var det dags för Lasse-träning nummer 2!

Mamma följde med och var snäll och filmade nästan hela lektionen. Så himla nyttigt att se sig själv! Denna lektionen jobbade vi i stort sett bara med min sits och inverkan, jag sitter snyggt och bra men har så himla svårt att slappna av och komma ner i sadeln. Fick göra lite liknande övningar som förra gången och fick beröm för att det var så stor skillnad på min ridning, jag har mkt mer förtroende för Skunky nu. Fick göra igångsättningar och avsaktningar bara för sitsen och det var en wow-upplevelse att se exakt hur små signaler hon går på =) Galoppfattning bara jag tänkte galopp och vi fick till sånna där riktigt lugna, mjuka fattningar. Dock så var Lasse på mig om att jag måste släppa ut henne, lita på henne och låta henne gå. Svårt!

Nästa gång ska vi ha sitsträning på longerlinan så att jag ska kunna slappna av utan att kunna tjuvhålla i henne. Tror det verkligen behövs för mig, jag vet ju vad jag ska göra men det funkar inte!

Sen i söndags åkte vi till Slöinge för att träna...

Disaster är väl det enda ordet jag kan hitta för att beskriva. När jag kom dit var Skunkys förra ägare med vänner där och tränade. Nemas problemas tänkte jag, de har ju sett mig förr så det är inget att vara nervös för. Dock så var hela gänget klara när jag kom och alla hästar gick ur ridhuset så att Skunky blev själv kvar. Hon blev lite orolig men inte så att jag tyckte det var någon fara. Folket kom upp och satte sig på läktaren för att se mig rida och jag fick en hel del tips.. Allt bara knöt sig för mig, jag blev så spänd och hästen blev ännu mer spänd.

Ond cirkel och det höll på att bli pannkaka av alltihop! Jag kände hur min gamla rädsla kom smygandes i kroppen men innan något hann bli värre kom Annika ner och tog med sig mig och Skunky bort i andra delen av ridhuset. Bort från folket som tittade och sen gick vi där, bara gick och gick och gick. Jag försökte andas bort paniken ur kroppen och lugna ner mig lite.

När jag hade skrittat mig lite lugn, folket hade åkt och en tjej till hade kommit in med sin häst kunde jag äntligen lugna ner nerverna och börja rida, strunta i alla tips och råd och bara gå på min känsla. Blev ett ganska bra avslut ändå, dock utan galopp för dit sträckte sig inte tuffheten. Sen red Jan en stund och kände på henne!

Tjejen som kom in i ridhuset var Skunkys gamla fodervärd, kul att få ett ansikte på namnet =) Var en skittrevlig tjej som heter Sara! Hon kom fram coh frågade om hon fick hälsa på Skunk - Såklart fick hon det! Det slutade iaf med att hon frågade om jag ville provrida hennes appaloosa och hon fick rida Skunky. Var rätt coolt att rida en häst som är Skunk's raka motsats, Goofy är åt det latare hållet men väldigt lydig. Otroligt bekväm jog, han ri´ktigt vilar på varje steg. Kände mig direkt trygg på hans rygg! Han skickade ut sånna vibbar ;)

Dock så gillar jag nog Skunk bättre ändå, hon är piggelin men har verkligen ett hjärta av guld! Och det här lilla baksteget ska vi ta oss igenom, jag var riktigt nere över att ha backat så mkt i mitt självförtroende. Men som tur är så har man underbara vänner som puttar tillbaka en på rätt väg. Tack för att ni finns <3