Ibland gör folk mig besvikna.. Och ibland gör mänskligheten mig besviken!!

 

 

Vi har fått en ny stallkatt..

 

Det var inte meningen. Fia hade pratat lite löst om att Lyssa skulle få en kompis men därifrån till att faktiskt skaffa en katt till är ett långt steg. Men.. Ibland blir det inte som man har tänkt sig!

 

 

Min hyresvärds dotter hittade en stackars lite katthona gåendes längs rv25, hon strök runt boningshusen i Marbäck och tiggde mat. Totalt utmärglad och hade inte Emma tagit med henne hem hade hon inte levt många dagar till . Ursäkta språket men hur FAN kan man göra så mot en liten katt?! Bara slänga bort dem som om de vore en trasig leksak man har tröttnat på? Det är en levande varelse!!

 

Så jag skickade iväg ett sms till Fia och det bestämdes att hon skulle få flytta till Fägrilt på prov. Tyvärr funkade det inte att ha henne inne då hon inte gick på lådan så hon fick bo ute i stallet. Där går hon på lådan. Hmm!

 

Nu har hon bott här ett par veckor, fortfarande läskigt smal men iaf inte utmärglad längre. Hon tappar kopiösa mängder päls vilket vi tror beror på att hon sätter ny päls under, börjar få lite glans i pälsen och är inte riktigt lika arg längre. Hon kan fortfarande bli arg men det är inte lika ofta och hon blir gärna klappad!

 

Farfar har döpt henne till Hitta!