Nu kommer jag gnälla.. Så ni som inte vill höra kan hoppa över att läsa ;)


Vi hade hälsokoll på jobbet i förra veckan, har en toppenbra doktor som kommer hit och jag är även listad på samma vårdcentral där han jobbar. Vi har pratat om mina skruttiga händer till och från sen jag krockade för det var då värken blev mer påträngade. Vi har tagit flera prover men inga prov visar på reumatism som tur är!

Nu hade han en teori om att det är fibromyalgi ihop med min överrörlighet som har blivit igångsatt av whiplashen istället. Dock så valde jag att vänta med en "riktig" utredning tills jag får rpoblem med att jobba. Så som läget är nu med sjukskrivningar osv. så känns det bättre att inte ha det i bagaget sen när jag verkligen behöver sjukskrivas. Känns faktiskt bra att få veta vad det är även om det inte kommer göra mindre ont av det. Det enda jag kan göra är att undvika de saker som gör ont, ex lyfta tunga saker, hård träning osv. Tråkigt eftersom jag förr i tiden älskade att träna! På senare år så har jag ju slutat med det iom att jag får så ont dagen efter.

Däremot så får jag inte ont av ridningen!! Och det är jag väldigt glad för, det är snarare tvärtom faktiskt. När jag & Nina var på Jultorp oroade jag mig innan över om jag skulle få ont iom att det var så mkt ridning varje dag. Men förutom att jag hade jäkligt ont i häcken av den hårda sadeln så har jag inte haft mindre ont på flera år! Hela kroppen var mjuk och rörlig, jag satt enkelt upp utan pall vilket i vanliga fall är en omöjlighet. Jag red 4h/dag och det kändes så jäkla bra!

Vintern är värsta tiden för mig, kylan gör att jag blir stelare i lederna och får mer ont. Lägg sen till mockning, bära vatten för att vattnet har frusit, bära hö ut i hagen, skotta snö osv. så blir det ganska mkt belastning på händer och axlar. Som tur är har jag ju haft sällskap i stallet i vinter av Jessica. Underbart snälla Jessica som mockar varje dag, bär in vatten så att jag bara behöver fixa kraftfoder och hö. Sen tog vi hö på rundbal iår och det gör ju det hela mkt mer lätthanterligt för mig, då packar jag bara höpåsar till Jan istället för att behöva lyfta 15kg småbalshö. Tror inte jag hade klarat denna vintern utan Jessicas hjälp! Hon har fixat allt själv de dagar jag bara har legat i soffan och velat dö för att varje steg känns som att nån sticker en kniv i foten, varje sak man lyfter som bara glider ur händerna på mig eller när man inte kan sova för att huden känns som om den vore brännskadad. Det är då jag är glad över att ha  Jessica till vän!

Ibland när det känns sådär kasst får jag så sjukt dåligt samvete över Enya, jag köpte henne för att jag blev så otroligt förälskad när jag såg henne. Och jag blir mer och mer kär i henne för varje dag! Det är som om jag äntligen har hittat "min" häst igen, hon och jag har samma band som jag och Pärla hade. Enya behöver mig, hon är inte självständig som Windy och Fröken var utan hon faktiskt behöver mig, hon har sin trygghet hos mig och litar på att jag fixar till det när det blir trubbel Jag vet att hon är min perfekta häst men hur egoistisk ska jag vara? En unghäst som kanske inte kan få arbeta ordentligt bara för att jag har ont? En häst som verkligen älskar att jobba och vara till lags som kanske får stå en vecka i rad för att jag har ett skov.. Hon kanske hade haft det bättre hos någon som kan ta tillvara på hennes kapacitet?

Jag VILL ju kunna rida 6 dagar i veckan, jag vill orka vara på clinic hela dagen och rida, jag vill kunna rida 5mil på en distanstäling utan att kräkas av smärta. Men jag vet ju inte hur jag mår när hon är inriden och ska börja jobba! Jag vill ju prova på cutting, ranchtrail och rida en 3 dagar lång ritt ihop med Anna som vi gjorde med Fröken och Casskad. Jag kanske borde ha en gammal häst som inte ska jobba så mkt så att den inte "lider" av att jag inte kan rida?

Snälla ni som läser, är jag för ego om jag behåller min häst fast det inte är det bästa för henne?