Idag var hovslagaren här och verkade tjejerna. Enya har blivit riktigt duktig och står numera så snällt att jag i nödfall kan låta någon annan ta hand om hovslagarbesöken =) Whopsie har fortfarande lite ideér för sig, ho nförsöker sätta sig när Johan ska verka hennes bakhovar =P Men eftersom han är lugnet själv så blir ju hästarna också lugna! Han har varit en klippa med Enya som var så himla rädd, haft en ängels tålamod och aldrig ens höjt rösten mot henne.

Linda blev inte verkad, hon ska åka till Trapalanda nästa onsdag. Såret/bölden vill inte läka så nu är det dags att låta henne gå. Sorgligt men hon har haft ett underbart liv de delar av livet hon har bott här. Och jag är så glad att jag har fått ha henne hos mig de senaste 5½ åren! Jag är glad att jag har fått lära känna den härligt trygga, snälla, pigga, galna och busiga tanten med den långa vackra manen och de snälla ögonen. Jag är glad att jag fick vara med den dagen hon äntligen blev stamboksförd, 23 år gammal! Jag är glad över att hon fick träffa Fröken och få en bästa vän, nu kommer de ses igen och kan återigen beta sida vid sida och sova rygg mot rygg..

Även om det gör ont i magen, man får tårar i ögonen när man tittar på henne så känns det rätt. Sen lär väl inte tisdag kväll nästa vecka vara en rolig dag..