Och Fröken har fått tillbaka sin bästa vän!

Idag var det dags för Linda att få somna in, 25år gammal och lika pigg som hon alltid har varit. Hon hade en cysta under svansen som hade spruckit upp och inte ville läka, den bara växte och blev mer och mer sårig och geggig. Veterinärerna sa att det inte var något att göra, man söver inte en så gammal häst och där den satt är det otroligt svårt att operera.

Jag tog farväl igår, borstade henne och gjorde henne fin. Man måste vara vacker när man ska åka till himlen! Och hon blev så fin, svansen var tjock och lockig och manen var lång blank och hela hon bara glänste. Så jag borstade, grät, borstade lite till, kramade, grät, pussade, grät och pratade med henne. Berättade om vilka hon skulle får träffa, pratade om allt vi har gjort och upplevt och alla minnen som vi har delat. Hon buffade, åt lite hö och blåste varmluft i mitt ansikte. Talade om att det var okej, visste att dagen var kommen. Jag har gjort samma procedur för att ta farväl med både Scarlet, Windy och Fröken. Det är mitt sätt att få säja allt det jag vill ha sagt och mitt sätt att säja hejdå. Sen vill jag inte vara med när allt händer, då är jag helst någon annanstans.

Det var fler som ville säja hejdå, ett långt liv ger många vänner. Vi var många som grät igår och vi är många som kommer att sakna dig!

Men Linda är hos sin bästa vän, hon är med sin Fröken! Och jag kan svära på att just nu drar Fröken en galopprepa ihop med Linda för att nästa stund stå och klia varandra som de gjorde förr. Sova bredvid varandra rygg mot rygg, dela samma hög med hö eller samma äpple. Mina vackra flickor, nu är ni äntligen tillsammans igen♥