Det var jobbigt men samtidigt ganska skönt att få se henne..

Har saknat henne så mkt och det har varit skitjobbigt att inte veta, att inte kunna göra något. Jag & Susse var där i 2h och satt och pratade med henne, klappade på henne och berättade allt skvaller. Hon reagerar på oss, blinkar till med ögonen och gör grimaser. Dessutom ville hon inte släppa min hand när jag la ner den.

Hon var så fin, inga blåmärken eller ärr eller nåt sånt. Det enda är att de har rakat halva huvudet på henne så där har hon stubb.. Annars ser man ingenting, hon ser ut som om hon sover. Fast sover lätt.. Svårt att få in att hon kanske aldrig kommer att vakna igen..

Gud nu är ett bra tillfälle att visa att du finns, jag lovar att göra vad som helst. Går tilloch med i kyrkan igen bara du får henne att vakna upp.


Det var jobbigt att gå därifrån, ville knappt gå. Väntade bara på att hon skulle öppna ögonen och undra varför vi hade dröjt så länge innan vi kom dit. .