Jessica kom upp till stallet igår, vi skulle gå med hundarna och gick där uppe. Skönt med en paus för skallen! Tog en promenad ihop med Fia & Rasmus ut i skogen och tillbaka. Behöver nog komma ut och röra på mig, inget lär bli bättre av att ligga hemma i soffan och dra täcket över huvudet. Även om det är vad jag helst skulle vilja göra!


Fick ett sms av Pierre igår, ngt klumpigt formulerat men mitt svar var ganska talanade: Jag är nånstans mellan öppenpsyk och fly landet =P Så långt som psyk är väl att ta i iofs och fly landet är ju inte riktigt möjligt.

Hare ju haft lite strul hemma, hundarna kan inte vara hemma på dagarna längre för de står och skäller. Så de har varit hos mamma på dagarna men nu är pappa så allergisk att det inte funkar heller. Så nu står jag här med tre hundar som jag inte har nånstans att göra av på dagarna och ett jobb jag inte vill gå till. Kan ju inte ens sjukskriva mig från jobbet för där är ju ingen som kan jobba iom att Sandra har sagt upp sig..

Jag önskar bara att någon kunde se hur jag mår, att någon bara bryr sig om hur jag mår. Och ibland hatar jag att jag har så svårt att prata med folk om sånt som är jobbigt, jag litar inte på dem. Vänner jag har känt i flera år och jag litar ändå inte på att om jag blottar allt det där jobbiga och sårbara att de inte kommer använda det mot mig eller sprida det vidare.

Dessutom är det inte ens något livviktigt, det är jäkla i-landsproblem och det finns så mkt folk som har det värre än mig. Vad har jag för rätt att gnälla om mina ynkliga problem? Vad ger mig rätten att tycka så synd om mig att jag gråter i flera timmar både igår och idag? INGENTING!

Och jag är helt övertygad om att allas tillvaro vore betydligt lättare om jag inte fanns här..