Och innan ni sätter i halsen för att killen inte har någon hjälm, hans mamma står utanför bild och håller honom på båda bilderna! ;)



Killen har stilen redan från början, vägrade hålla med båda händerna utan det var ena handen på hornet och den andra vid sidan.. Så som cowboys gör! ;) Skrek i högan sky när han skulle av och ville rida mer, han red säkert en halvtimme sammanlagt innan han var nöjd. Tacka gud för snälla och tålmodiga hästar ;)


Och eftersom detta gjorde hans faster så himla lycklig så fick det blir en liten smygpresent;


Visst blev hon söt?

I morgon är en bra dag, det känner jag på mig!

För i morgon börjar min nya jobbarkompis =D

---

Helgen har varit en sån där helg som man egentligen inte har gjort ett jota och tiden går ändå i räserfart. Umgicks med min bästa kompis i lördags, hans pappa var ute och jagade och hans mamma jobbade så vi hängde lite. Fick hjälp i stallet, vi mockade (Rasmus kastade mest spån på sin faster), hämtade hö (Rasmus åkte skottkärra och hans faster fick både köra skottkärran och bära höpåsarna), vi körde traktor och vi hjälpte farfar med att bygga ihop ett schaktblad. Dessutom hann han med att äta prickig korv och spy upp den, vägra ta på sig kläder och springa ut genom dörren i bara blöja och vara sådär jättetrött och gosig <3

Kan det blir helg snart?

Rörigt på jobbet nu med flytt och verkstad som inte är färdig, dessutom tre nya medarbetare som man inte känner riktigt ännu. Ingen har hittat som plats och alla pissar revir. Och såklart en massa trevliga kunder, både nya och gamla! Gillar när säsongen drar igång, gillar att få in nytt folk och kunna gå in i min bra jobbroll =)

Och det är väldigt skönt att sätta sig i bilen kl 14 och köra hem, idag hade jag inte ens radion på utan satt i total tystnad och körde hela vägen hem..

Jessica kom upp till stallet igår, vi skulle gå med hundarna och gick där uppe. Skönt med en paus för skallen! Tog en promenad ihop med Fia & Rasmus ut i skogen och tillbaka. Behöver nog komma ut och röra på mig, inget lär bli bättre av att ligga hemma i soffan och dra täcket över huvudet. Även om det är vad jag helst skulle vilja göra!


Fick ett sms av Pierre igår, ngt klumpigt formulerat men mitt svar var ganska talanade: Jag är nånstans mellan öppenpsyk och fly landet =P Så långt som psyk är väl att ta i iofs och fly landet är ju inte riktigt möjligt.

Hare ju haft lite strul hemma, hundarna kan inte vara hemma på dagarna längre för de står och skäller. Så de har varit hos mamma på dagarna men nu är pappa så allergisk att det inte funkar heller. Så nu står jag här med tre hundar som jag inte har nånstans att göra av på dagarna och ett jobb jag inte vill gå till. Kan ju inte ens sjukskriva mig från jobbet för där är ju ingen som kan jobba iom att Sandra har sagt upp sig..

Jag önskar bara att någon kunde se hur jag mår, att någon bara bryr sig om hur jag mår. Och ibland hatar jag att jag har så svårt att prata med folk om sånt som är jobbigt, jag litar inte på dem. Vänner jag har känt i flera år och jag litar ändå inte på att om jag blottar allt det där jobbiga och sårbara att de inte kommer använda det mot mig eller sprida det vidare.

Dessutom är det inte ens något livviktigt, det är jäkla i-landsproblem och det finns så mkt folk som har det värre än mig. Vad har jag för rätt att gnälla om mina ynkliga problem? Vad ger mig rätten att tycka så synd om mig att jag gråter i flera timmar både igår och idag? INGENTING!

Och jag är helt övertygad om att allas tillvaro vore betydligt lättare om jag inte fanns här..