Fick idag besked om att en gammal vän har gått bort efter en tids sjukdom..
Vi tappade kontakten ett tag efter han var tvungen att ta bort sin häst men bara för ett litet tag sen korsades våra vägar igen. Han var uppe och hälsade på mina hästar och tog med Enya ut på promenad.



Kom att tänka på alla timmar vi har spenderat till häst i skogen ihop,
alla gånger vi har haft galopprace uppe i Bröda,
alla gånger du var snäll och tog med mitt 7-åriga jag på b-ponny ut i skogen på långa rundor och du hade alltid en ängels tålamod!
När vi hade galopptävlingar och du lät mig och Maria vinna varje gång bara för att jag blev så glad över att min ponny var snabbare än stora Scarlet ;)
Eller när vi red på upptäcksfärder och hittade nya vägar, red vilse och kom hem flera timmar senare än planerat.

Hur jäkla kul vi hade sen när jag blev äldre, alla sätt vi hittade på att jäklas med varandra under våra ridturer. Minns så väl hur man väntade på tillfället när du inte riktigt hade full uppmärksamhet och jag satt bakom på Windy och satte hälarna i henne så hon sköt iväg. Där satt du på långa tyglar helt oförberedd när Scarlet drog iväg efter men bara skrattade åt det hela.
 


Du ska ju inte vara borta.. Du ska ju sitta där på en taktande, frustande häst på vägen framför mig!! Du ska vara den glada, tysta, tålmodiga människan som jag minns dig..

Otroligt sorgligt och det känns helt ofattbart, det var alldeles för tidigt för att han skulle försvinna. Efter att ha kämpat mot sin sjukdom länge vann den tillsist. Hoppas du får frid där du är, du kommer att vara otroligt saknad av oss som är kvar här nere!