Så nu är hon äntligen hemma min lilla prinsessa =)

Men allt höll på att sluta fortare än det hann börja =S


Hämtade Whopsie igår, allt gick toppen hela vägen hem och hon åkte väldigt bra i släpet. Lastade ur och släppte in henne i boxen en stund och gick sen ut och tog in Linda i paddocken för att de skulle få bekanta sig i lugn och ro. Släppte ut Whopsan, de hälsade och sen var allt lugnt. Linda passade Whopsie noga och tog hand om henne och var väldigt orolig sen på kvällen när vi tog in dem och Whopsie skulle bo i egen box. kändes så himla skönt att det funkade så bra mellan dem!

Hade tagit förmiddagen ledigt för att hålla ett öga på dem så jag släppte ut, först Enya och Malaxis i en hage och sen Linda och Whopsie i en. Hade lagt ut hö och allt var lugnt under tiden jag mockade så jag gick in för att duscha. När jag står i hallen sen så ser jag Linda stå och gräva på nåt. Skumt tycker jag ändå tills jag ser att det är Whopsie som försöker resa sig och Linda står och stampar ner henne!! =O

Rusar ut direkt under tiden jag vrålar efter Jan, under tiden jag springer de 70m från stallet till hagen så hinner Linda få tag på Whopsie över nacken och slänger upp henne i luften nästan 1 meter över Lindas huvud, W landar platt fall ner i marken och sen ligger hon bara där. Helt orörlig! Är säker på att hon är död, att Linda har slagit ihjäl henne... Kommer fram och slänger mig ner på marken hos Whops och ringer efter Jan som kommer rusandes också. Hon andas iaf, drar en djup suck när jag tar huvudet i mina händer och sluter ögonen. Nu dog hon gråter jag när Jan och Gunilla kommer. Men efter en kvart börjar hon piggna till lite och försöker resa sig så vi får stötta upp henne och hjälpa henne in i boxen. Lägger på henne en tjock filt och irnger veterinären, dock så visar hon inga tecken på några benbrott eller annat akut så vi bestämmer oss för att avvakta ett par timmar.

Vetten ringer igen efter lunch och kollar, efter lite diskuterande kommer hon ut och kollar henne. Jag är orolig för inre blödningar och vill gärna ha i henne lite smärtstillande för hon har väldigt ont. Men när vetten håller på och klämma, känna och böja så märks det än en gång hur underbart lynne hon har, inte en tendens till att bråka trots att det måste göra skitont! När vetten klämde över korset tog hon två steg framåt och ruskade på huvudet och det var den mesta reaktionen hon gjorde öht. Underbara lilla ponny!


Bjuder iaf på lite bilder som jag tog igår innan allt det här hemska!