Idag hade jag bokat tid hos veterinären för mina stallkatter, Kalle var tovig på ryggen och behövde klippas och Hobbe ville jag mest ha en hälsokoll på. Han var lite tovig vid svansen med och så ville jag få kollat över tänder och öron så att det var okay på båda.

Stängde in dem i sadelkammaren igår och åkte upp i morse för att ta in dem i burarna innan vi skulle åka till vetten. Sprayade kattmynta i burarna och sen gick Hobbe snällt in och gosade ner sig. Kalle var väldigt stressad redan här och gömde sig under en hylla så jag fick ta på handskar och ta ut honom och stoppa in honom i buren. Var en ARG Kalle-katt som satt och fräste inne i buren men efter ett tag lugnade han sig. Mjauade lite i bilen på vägen in men var ganska lugn. Måste ändå ge cred till Hobbe, sist han åkte bil var när han blev kastrerad.. Det var för 16 år sen =P Farfar åkte med in för att hålla katterna sällskap.

Kom iaf in till vetten och vi skulle börja med Kalle. När jag tar ut honom ur buren så säjer hon direkt att han inte ser frisk ut. No shit sherlock tänkte jag, varför tror du jag kom hit! Vägde honom och så skulle hon lyssna på hjärtat och tog i huden för att se på hudturgorna. Den gick knappt tillbaka! Älskade kisen.. Sen lyssnade hon på hjärta och lungor och det lät inte bra.. Njurarna hade lagt av.. Har så jävla dåligt samvete! Varför åkte jag inte in tidigare? Varför gjorde jag inte nån hälsokoll när han började tunna ur redan i höstas? Usch vad jag mår dåligt. Men han verkade ju inte sjuk då, han åt och drack och gick på lådan som vilken normal katt som helst. Han behövde bara borstas lite oftare och var inte smällfet längre..

Han mådde inte bra alls, Kerstin tyckte att det inte var något att diskutera utan hon tyckte att han skulle få vandra vidare. Usch som jag grät!! Han fick en lugnande spruta och fick lägga sig i buren så att den verkade. Under tiden kollade Kerstin över Hobbe som var frisk som en nötkärna. Konstigt att det kan vara så olika, de är helbröder ju. Födda ute i skogen och har levt som stallkatter hela livet. Inte alltid en dans på rosor direkt! Hobbe har överlevt huggormsbett, Kalle fick nosen avriven av en annan katt..

Hörde Kalle i buren, han gurglade och hickade. Redan den lugnande sprutan påverkade honom så mkt att han nästan försvann bara utav den. Tog ut honom och höll honom i famnen när Kerstin skulle ge sista sprutan. Stackars katten var så ut-torkad att hon knappt fick fram något blod när hon stack =S Hon hittade iaf ett blodkärl som var okay och gav sprutan. Och min älskade katt drog sitt sista andetag i mina armar....

Himlen har fått tillbaka ännu en ängel, han ligger nu begravd bredvid Fröken och Fajt. Sov gott mina älskade vänner...

Kalle
1992-2009


Här till vänster vilar de alla tre... Fajt.... Fröken... Och Kalle...