Äntligen, äntligen har jag fått sitta på Enyas rygg! Och det var precis lika underbart och härligt som jag hade tänkt mig =D

Jan var snäll och följde med och ledde när jag bad honom, tänkte först och främst träna att stå still när jag hängde i stigbyglarna och bankade med dem osv. Det gick så himla bra så jag ställde mig i stigbyglen och la över benet! Vips så satt jag där, uppe på min älskade Enyas rygg. Det var stabilare än vad jag trodde, smalt men inte spinkigt. Hon kändes inte ponny-aktig som jag trodde hon skulle göra utan hon kändes som det hon är, en liten storhäst =)

Jan ledde oss iväg över gården och så gick vi den lilla rundan runt hagen, hon var inte ett dugg vinglig på plan mark utan bara pyttelite i nerförsbacken men det kan lika gärna bara ha känts så för att jag inte hade nåt att hålla i =) Hon promenerade på duktigt hela vägen och stannade när jag tog i tyglarna. Bromsen fungerar perfekt! Värre med gasen ;p Men det problemet tror jag inte vi kommer ha i framtiden, där är ju bra gas i henne annars ;)

Idag är jag en lycklig hästägare! En väldigt väldigt lycklig hästägare till världens underbaraste lilla häst <3